Tanotorvi Kaarelan ja lähi-alueiden paikallislehti.

Sveriges utrikesminister Margot Wallström är i blåsväder. Hon har fått utstå spott och spe efter att hon påtalade kränkningar av mänskliga rättigheter i Saudiarabien. Alla realpolitiker och allmänbildade medborgare vet att Saudiarabien är en diktatur. Men det får man inte säga högt. Och än mindre fördöma. Saudiska halshuggningar, tortyr av oliktänkare och ett systematiskt förtryck av kvinnor bemöts med förkvävda gäspningar i London och Paris.

Rika och inflytelserika diktaturer kommer alltid lättare undan. Om det inte vore för den saudiska oljan och det västerländska hyckleriet skulle saudiska potentater ha grillats av världssamfundet i Gèneve och New York för länge sedan. Mänskliga rättigheter är universella men de gäller inte i Saudiarabien. Moralen och folkrätten väger lätt som en fjäder då de ekonomiska bindningarna får företräde i den utrikespolitiska retoriken. Av samma anledning lät Wallström bli att predika mänskliga rättigheter för beslutsfattarna i Peking. Det finns ju trots allt gränser för hur långt man kan följa sitt samvete.

Det är inte lätt att anta jobbet som diktator dessa dagar. Man kan nämligen aldrig förutspå hur västvärlden ska förhålla sig till dig som envåldshärskare. Om du jobbar som diktator i Nordkorea, Burma eller Zimbabwe får du utstå omvärldens förakt och sanktioner. Men jobbar man i till exempel Etiopien går det hur bra som helst att inskränka yttrandefriheten, förfölja landets oppositionella och samtidigt frottera sig med nordiska biståndsgivare som behandlar dig som gunstling och gottegris. Diktaturer mäts efter olika måttstockar.
Under det kalla krigets dagar var det många på vänsterkanten som tyckte att Augusto Pinochet i Chile var en ond diktator medan Fidel Castro på Kuba var en god diktator. Högersinnade politiker tyckte precis tvärtom. Ibland har dessa tudelade tankegångar styrt valet av Finlands bilaterala samarbetspartners, allt beroende på vem som har råkat vara landets utrikes- eller biståndsminister vid den tidpunkt då beslutet har fattats.

Måttstocken för hur man mäter korruption har också olika skalor i olika länder. I Europa är det nolltolerans som gäller men i biståndspolitiken är det helt okej att ta ut svängarna och se mellan fingrarna då de skattefinansierade penningströmmarna tar sin tillflykt till korrupta fickor. Vi måste ju förstå att Rom inte byggdes på en dag. Man får inte vara naiv och pådyvla nordiska ideal på den krassa verkligheten i fattiga länder.

Då jag 2007 påtalade problemen med det direkta finska budgetstödet till den korrumperade regimen i Nicaragua fick jag löpa gatlopp i spalterna i flera veckors tid allt medan jag tvingades utstå försmädliga kommentarer av landets biståndsbyråkrater. Då jag nu kollar upp Nicaraguas och Finlands utvecklingssamarbete på nätet, skriver Utrikesministeriet att biståndet till Nicaragua har systematiskt trappats ned sedan hösten 2013. På grund av korruption. Måttstocken har uppdaterats. Det gläder mig.

Mikael Sjövall