Ensamhet och ”less is more” – i sommartid – Bök i Kårböle
Sommaren är för mig en laddad tid. Så mycket det är man skulle vilja göra och hinna. Maj och juni gick snabbt igen, och jag upplevde att jag inte hann ta in naturens explosion. Det går så snabbt, vitsipporna lyser i skogen en kort tid, liljekonvaljerna doftar sin tid och det är så vackert. Oundvikligen tar det slut, och det gäller att passa på och njuta så fort solen kommer fram. Nog är ju våra vintrar långa och mörka, speciellt när det inte funnits snö i våra trakter.
Sommaren innebär också att många människor åker bort, på resor och besök till släktingar och många blir ensamma kvar i stan. Sommarstugan är en viktig del av kulturen, om än de yngre generationerna inte verkar vara lika ivriga att tillbringa semestern i trånga, enkla förhållanden där man snubblar över varandra och kommer varandra mycket närmare än på vintern. Då börjar vi ju kanske gå varandra på nerverna till slut.
Ensamhet känns ännu mera jobbigt då det är vackert ute och man förväntas ha det så bra och så roligt, helst tillsammans. Förväntningar skapar stress och ens liv kan kännas enspårigt och omotiverande. Sommaren har sina inprogrammerade tankar över hur den skall vara och vi upprepar gladeligen mönstren år efter år. Jag är glad över att jag kunnar bryta med behovet att alltid vara borta från stan så mycket det går. Helsingfors är ju en underbar sommarstad, men evenemang överallt, stränder och natur.
Turisterna för med sig lite internationell atmosfär och människorna är mera slappa och öppna än vanligt. Att cykla runt i stan och göra upptäckter är som ett äventyr. Jag minns när jag första gången såg kolonistugorna ute på Drumsö udde, där det öppna havet påminde mig om ytterskärgården. Hur kan det finnas något så pittoreskt och inbjudande i en relativt stor stad som Helsingfors? Tiden har stannat upp och människan är nöjd med en liten stuga där hon får vara nära i naturen. Kanske hon promenerar från sin höghuslägenhet några kilometer och pysslar på sin lilla jordplätt. Hufvudstadsbladet har skrivit artiklar om alla koloniträdgårdar i vår stad och människorna i dem verkar lyckliga.
Jag hittade en artikel på nätet om Finlands export av utbildningskunskap och amerikanen som skrivit artikeln förundrade sig över att vi i Finland anser att ”less is more”. Vi ser det vackra i det lilla. Kolonistugan symboliserar det tänkesättet. En vän till mig bjöd in mig på talko att måla hennes lilla stuga på Drumsö udde, och jag ser fram emot att tillbringa en dag i ytterskärgården, bort från de vanliga omgivningarna här i Kårböle.
När jag var yngre kände jag mig som nyinflyttad speciellt ensam på somrarna här i min nya hemstad. Nu är jag äntligen så hemmastadd att jag njuter av dem istället. Många kanske inte vägar erkänna för sig själva att de känner sig ensamma. Vi behöver nya sätt att bjuda in till kontakt under speciella tider som sommaren. Istället för att stänga hela landet och all service borde vi öppna upp på sommaren och ta ledigt också andra tider på året.
Harriet Fagerholm
Kårböte Gille r.f